jeanine

Det är sent

natten är mörk

vi har lagt oss för att sova

jag har krupit tätt intill honom 

han känns varm och trygg i mörkret

och trots att vi borde sova

ligger vi åter och pratar

Vi pratar om allt

om saker som hänt under dagen

om saker som hänt tidigare i våra liv

om upplevelser

om saker vi vill göra

inga ämnen är för små, för jobbiga eller för dumma

vi kan prata om allt
 
Det finns alltid tid att prata

oavsett hur sent eller tidigt det är

oavsett var eller om vad

och om det inte är samtal

så är det snabba kontringar

dryga små kommentarer

eller kärleksförklaringar
 

Jag älskar att prata med honom

men framför allt

älskar jag att höra hans röst

oavsett om han säger att han älskar mig

eller rättar mitt ”spenderar” till ”tillbringar”

om han citerar ett dystert musikstycke

eller viskar småfräcka saker i mitt öra

vill jag bara att han ska fortsätta prata
 

Hans röst får min kropp att reagera

hans röst får mig att le och rodna

hans röst får mig att längta och tråna

och hans röst gör mig trygg och lugn

och när jag ligger hos honom i mörkret

och han pratar med mig

så är jag så otroligt lycklig
 

Om han somnar innan mig

är det hans röst jag saknar

om han inte är vaken när jag vaknar

”råkar” jag ofta väcka honom

bara för att han ska titta på mig

och säga något

så att jag får höra hans röst

innan vi somnar igen