Dykcertifikat lektion 3
Dykare: Jag
Parkamrat: Han och Instruktören
Dyk nr: Träningsdyk 3
Datum: 3 april -07
Maxdjup: max 5 meter
Dyktid: ca 50 min
Dags för träningsdyk nr tre, ännu ett steg närmare mitt efterlängtade dykcertifikat. Inför det här dyket hade jag inköpt en egen mask och hoppades att den skulle läcka mindre och inte göra ont.
Teorilektion med efterföljande övningsprov - alla rätt. Det var en jättebra lektion som vanligt. Vår instruktör är en bra pedagog och en underbar människa. Man lyssnar till allt och om det är något man undrar över så förklarar hon mer än gärna.
Väl i badhuset fick vi göra den enklaste övningen på hela kursen - vi skulle simma 200 meter. Jag som utan problem tar 1500 meter på 30 minuter gled fram i vattnet och bara njöt. Jag älskar att simma. När det var avklarat var det bara att plocka på sig alla saker, montera ihop utrustningen och kränga på sig den. Sedan blev det parkontroll och iklivning. Den här gången provade vi på att rulla i baklänges från sittande. Det var lite läskigt men gick lika bra som allt annat. Och jag var så glad när jag kom ner under vattnet igen. Vi snorklade lite den här gången också och det är verkligen inte min starka sida. Men jag gjorde det och sedan fick vi även träna på att fridyka med snorkel. Det gick ganska bra i alla fall.
Sedan var det dags för fempunkts nedstigning och det gick jättebra. Jag fick ta det lite sakta men jag kom ner och det var inte några problem med öronen. Väl under ytan fick vi som tidigare öva på de övningar vi gjort de tidigare dyken så att de ska sitta ordentligt. De nya övningarna var också roliga. Vi skulle dela luft med parkamraten. Man simmar till kompisen, tar tag i honom och skakar lite, visar tecknen och sedan får man hans alternativa luftkälla att andas ur. Den här gången skulle vi också simma en bit med kompisen samtidigt som jag använde hans luftkälla. Det var lite klurigt men roligt och det gick jättebra. Sedan var det de självklara övningarna med fenavvägning och friflytning.
Den roligaste övningen det här dyket var helt klart att ta av sig utrustningen under vattnet och sedan hålla den i famnen ett tag innan man klurade in sig i den igen. Det var helt kart krångligt men samtidigt så otroligt roligt. Inte så att jag kan göra det samtidigt som jag svävar fritt i vattnet men jag kanske kommer dit en dag. Det man kommer på i efterhand är att man har så otroligt mycket att tänka på när man dyker. Det tänker man inte på under vattnet. Och sedan kommer man också på att vår Instruktör och våra divemasters inte kan prata med oss under vattnet och ändå lyckas de utan problem förmedla EXAKT vad de vill att jag ska göra och HUR man ska göra. De lyckas också förmedla om man gör det bra, riktigt bra eller om man gör fel. Det är så häftigt.
Masken fungerade jättebra och när vi fick tecknet att simma fritt vågade jag tom mig på att busa lite under vattnet med pojkvännen. Det var roligt - även om jag inte har en chans mot honom under vattnet. Men bara känslan av att få vara där och dyka ihop med honom är helt underbar. Jag kan inte beskriva det rätt för jag hittar inte rätt ord till det. Men det är så underbart ljuvligt.
Jag lyckades dock få en spark i ansiktet av en av de andra dykarna då han var på väg ner och jag inte hann undan från hans fot. Det gjorde så ont och nu fylldes masken snabbt från insidan i stället för utsidan. Men utan att tänka på det så gjorde jag helt rätt i alla fall. Jag sjönk ner på knä så att jag hade koll på min egen kropp och sedan andades jag djupa lugna andetag. Jag tänkte inte på att det var bra då, men jag fick höra sedan att det vanligaste när man får ont under vattnet - speciellt om det är ganska grunt - är att man vill upp. Och den tanken slog mig faktiskt inte.
Som vanligt var det allt för kort tid under vattnet och det var dags att göra fempunkts uppstigning och kliva upp. Av med utrustningen kvar i vattnet och sedan upp med allt och skölja av och plocka isär, bära ut och sedan ner och duscha.
Tillbaka och hänga upp allt och sedan hem. Pojkvännen suckade lite när jag var lika lycklig och pratade lika mycket om dyket som alla tidigare dyk. Jag kan liksom inte sluta le när jag har varit och dykt. Jag vill bara prata och prata om det. Och jag vill prata om utomhusdyken och om de dyk som vi ska göra ihop och ställa miljoner frågor om allt och inget när det gäller dykning.
Dykning, lycklig och kär... kan det bli bättre?