Dykcertifikat lektion 2
Dykare: Jag
Parkamrat: Han och Instruktören
Dyk nr: träningsdyk 2
Datum: 29 mars -07
Maxdjup: max 5 meter
Dyktid: ca 50 min
Dags för lektion och dyk nr 2 i kursen för att bli dykare och få dyka med pojkvännen när vi vill. Jag var inte lika nervös som gången innan. Jag hade pluggat teorin noga och kände att det som vår Instruktör pratade om var det jag hade läst. Det var skönt, då jag varit lite orolig för att klara av teorin. Vi skrev övningsprovet och jag fick alla rätt. Nervositeten dök dock upp som ett brev på posten då vår Instruktör talar om vad som väntar i bassängen. Hon kommer under dyket att stänga av kranen med luft så att vi ska få känna på hur det känns om luften tar slut. När vi sedan gör tecknen för "slut på luft" kommer hon att sätta på kranen igen. Jag kände skräcken fortplanta sig i magen. Stänga av min luft??? Jag kommer att dö!!
Vi packade ihop vår utrustning efter att teoripasset var över och åkte till bassängen. Vi hoppade i utrustningen, gjorde parkontrollen på min parkamrat och sedan klev vi i med ett ?gigat stride? dvs ett stort steg rakt ut i bassängen. Vi snorklade sedan ca 5 meter - det var inte roligt. Jag gillar inte snorkeln och det var mest irriterande med den. Det gick dock ganska bra och sedan fick jag göra min fempunkts nedstigning med min älskade divemaster. Det var för att mina öron har krånglat lite vid nedstigningar. Nu gick det dock ganska bra, fast jag får tryckutjämna hela tiden, och det känns lite konstigt i öronen när jag är under vattnet. Men det var i alla fall bättre än gången innan.
Under vattnet fick vi sedan öva på att "tappa" och återfinna regulatorn, ta av oss masken helt, andas med en friflödande regulator, göra fenavvägning och flyta fritt. Alla de övningarna gick bra. Jag fick tom två ok när jag gjorde återfinna regulatorn med den andra divemastern som var med. Mitt i allt var det dessutom tvungen att göra den övningen som jag fasade för. Med min älskade framför mig och med vår Instruktör bakom mig. Hon kollade med mig om jag var ok och sedan stängde hon av min luftkran. Jag fick ca tre andetag, sedan fick jag inte mer luft ur regulatorn, jag gav tecknet för "slut på luft" och fick genast kranen påskruvad och ny luft. Det var hemskt och jag var så rädd. Men med honom i mitt blickfång och henne bakom mig kändes det inte hälften så illa som jag hade fruktat.
Jag provade en ny mask det här dyket, det jag hade förra gången läckte in hela tiden. Det gör iof att jag är kung på att tömma masken, men det är lite jobbigt. Den nya var inte bättre. Den läckte inte in lika mycket men jag fick i stället hemsk huvudvärk av den då den tryckte mot pannbenet.
När alla test var klara fick vi tecknet för "hopp och lek" och simmade runt massor i bassängen. Då blev det fler som lekte än vi som skulle lära oss. Min älskade lekte som en säl i vattnet. Satte på sig masken upp och ner, tog av sig hela paketet och hade det på magen och simmade runt och tokade sig. När han sedan skulle ta på sig sakerna igen så busade vår Instruktör med honom, hon simmade dit och försökte ta på sig hans väst samtidigt som han skulle göra det. När hon inte lyckades öppnade hon alla snabbspännen på hans väst så den öppnade sig helt. Han klarade sig självklart helt ok ändå ? han kunde utan problem knäppa ihop den och ta på den igen - han har ju över 200 riktiga dyk förutom alla de dyk han gjort med alla som velat provdyka eller gå dykkurser. Men det såg så roligt ut när de "brottades" under vattnet och jag skrattade så masken fylldes helt. Så bra i vattnet som de är vill jag bli. Jag vet att jag är bra på att simma och så men jag skulle ju verkligen vilja vara lika bra på att röra mig så under vattnet med alla dykgrejor. Det är vad jag ska sikta på i alla fall.
Precis som förra gången tog det slut allt för fort. Efter ca 40 minuter under ytan var det dags att göra en fempunkts uppstigning och kliva upp ur vattnet. Upp med alla saker på kanten, spola av noga och plocka isär. Krypa ur våtdräkten och sedan ner och duscha... men det gick inte i dag. När alla saker var utburna till hissen så släcktes plötsligt alla lampor i badhuset. Personalen på badhuset hade inte kollat upp hur länge vi var på plats vilket ledde till att alla lampor släcktes. Det var bara att dra på sig kläderna och duscha hemma. Vår instruktör var inte glad!
Vi åkte till dykcentret och plockade undan det vi använt och sedan hem till duschen. Jag hade hemsk huvudvärk men var lika lycklig som de tidigare gångerna.
Dykning är helt underbart.