Dykcertifikat lektion 1
Dykare: Jag
Parkamrat: Han, Instruktören och fyra till
Dyk nr: träningsdyk 1
Datum: 27 mars 07
Maxdjup: max 5 meter
Dyktid: ca 50 min
Jag vet att det här inte heller räknas som ett "riktigt" dyk. Jag var ju fortfarande i badhuset och jag är fortfarande inte någon "riktig" dykare, men nu har jag chansen att bli.
Det började egentligen för ett litet tag sedan. Efter mitt första provdyk så insåg jag att jag gärna ville dyka igen - snart. Det blev inte riktigt så, det tog nästan fyra månader innan jag fick dyka igen. Men vilket dyk sedan!
Jag fick låna pojkvännens fina OW-bok för att läsa in mig lite på det där med dykningen och beslöt mig ganska raskt för att önska mig ett presentkort på OW-kurs till födelsedagspresent i år. Jag började läsa boken för lite drygt en vecka sedan, försökte att memorera allt jag läste och ställde miljoner frågor om det jag läste till pojkvännen. Han svarade tålmodigt på alla frågor, förklarade sådant som jag inte fattade och "förhörde" mig på det jag läst när jag bad honom om det. Han var även så gullig han lånade hem filmen som är till kursen, så den tittade vi på i måndags kväll.
Efter en LÅNG dag på jobbet skulle vi i alla fall ner i bassängen i tisdags för att göra ännu ett provdyk till mig. (Jag hade ringt och anmält mig till OW-kursen som skulle börja den 17 april, och hoppades innerligt att jag skulle få lite pengahjälp när jag fyllde.) Jag hade slutat sent på jobbet och mötte honom i badhuset. När jag kom till badhuset hade pojkvännen lovat mig en överraskning. Så när jag mött honom och vi hade kramats och kysst så sätter han ett paket i händerna på mig.
- Grattis i förskott på födelsedagen.
Jag fattade ingenting, varför fick jag ett paket nu? Flera veckor innan min födelsedag och till på köpet i entrén till badhuset. Det tog min hjärna några sekunder innan jag insåg vad det var i paketet, jag öppnade det och fann den nya OW-boken.
- Eftersom du redan läst kapitel ett och sett filmen så har jag fixat så att du får skriva övningsprovet efter dyket, så du kan bara gå upp och byta om så ska du få dyka ihop med de andra och göra OW-kursen så att du har ditt dykcertifikat nästa lördag (om allt går som det ska).
Instruktören kom ner och tittade på mig och log. Hon frågade om jag inte ville vara med då jag grät så. Hon hade inte med ett ljud avslöjat något när jag ringde och bokade in mig på kursen i april. Hon hade bara skrivit upp min adress och talat om hur dags jag skulle komma den dagen. Nu log hon glatt och berättade att jag hade varit inbokad på den här kursen långt innan jag ringde.
Lyckan visste inga gränser och jag hade inte en chans att hindra glädjetårarna. Vilken man, han hade fixat allt och gav mig kursen i födelsedagspresent. Och som om inte allt det räckte så hade han dessutom fixat all låneutrustning till mig som jag skulle ha på dyket och även sett till att han skulle vara med under alla dyk för att hjälpa Instruktören. Det innebär att jag kan lära mig det jag ska och samtidigt ha tryggheten från honom med mig i vattnet hela tiden.
Nervös så jag mådde illa, darrig som ett asplöv och helt otroligt lycklig lyckades jag på något vis byta om och krångla mig i våtdräkten. Att krypa i en våtdräkt är inte helt enkelt det heller - och det blir inte lättare om man darrar som ett asplöv hela tiden. Den sitter åt som en tjock, oformlig sparkdräkt och kräver mycket hoppande och dragande för att man ska komma i den.
Väl uppe vid bassängen fick vi montera ihop vår utrustning, med hjälp och noggrann genomgång. När sedan allt satt på plats fick vi lägga utrustningen på kanten och gå upp på läktaren för en genomgång.
Vår underbara Instruktör gick igenom alla övningar vi skulle göra i vattnet, när vi skulle göra dem, hur vi skulle göra dem och vad man skulle tänka på vid varje moment. Jag lyssnade extremt noga och för absolut första gången så spelade det inte någon roll att pojkvännen satt med bar överkropp, det vara bara instruktören som gällde.
Trots att jag faktiskt hade gjort flera av övningarna tidigare så var jag jättenervös för att gå i vattnet. Men vi fick på oss hela paketet med flaskor och regulator, andrasteg, inflatorn och allt, sedan på med mask, snorkel, simfenor och i med vikterna. Sedan blåste vi upp västarna och fick hjälpa att bli iputtade från kanten. Det är nämligen inte något enkelt projekt att försöka ta sig ner i vattnet från sittande ställning när man har världens tyngsta ryggsäck i form av en luftflaska och fickor fyllda med bly på sig. Men i kom vi och flöt gjorde vi. Vi simmade till den grunda delen, gjorde nedstigning och ställde oss på knä i den grunda delen av bassängen. Där gjorde vi några övningar som jag hade provat tidigare - det var roligt att veta att jag kunde dem. Vi fyllde och tömde västen, vi fyllde och tömde masken och vi tog ut regulatorn och satte den på plats igen. Till skillnad från provdyket så kom jag den här gången ihåg att inte blåsa ut all luft på en gång och fick ett fint "bra"-tecken från instruktören. Sedan gjorde vi "återfinna regulatorn" på grunt vatten. Då ska du ta ut regulatorn slänga den över axeln, återfinna den med armen och stoppa tillbaka den i munnen. Hela tiden ska du ha luft som sipprar ut ur munnen och det klarade jag. Det var lite klurigt, men jag tyckte att det gick superbra.
Sedan kröp vi till den djupa delen längs botten. Det gick ganska bra men öronen bråkade lite så att jag fick sällskap av vår Instruktör när jag kröp mycket långsammare ner än de andra. Väl nere var öronen dock ok igen. På djupet fick vi sedan öva igen på de övningar vi gjort på grunt vatten och även göra en ny övning. Då skulle vi visa en av våra Divemasters (pojkvännen) att vi hade slut på luft och att vi ville få luft från honom och då låna hans andrasteg. Det gick också jättebra, jag ryckte gladeligen i pojkvännens dykväst gjorde tecknen och fick luft från honom. Det var roligt.
När alla övningar vi klara fick vi tecknet för "hopp och lek" eller "simma runt som ni vill" det gjorde vi. Det var lika roligt som sist och jag var inte lika rädd och vågade mig längre ifrån pojkvännen och Instruktören än vad jag först hade trott. Jag hade bättre koll på mina armar den här gången och jag vågade mig till och med på att slå en kullerbytta under vattnet. Tiden tog slut på tok för fort och efter bara ett par minuter under ytan var det dags att gå upp. Vi hade varit i vattnet i ca 50 minuter men det kändes som mycket mindre, jag hade velat stanna kvar minst lika länge till. Men nu var det snorkla till djupa delen och krypa ur grejerna som gällde. Det gällde att få av sig allt medan man var kvar i vattnet och sedan peta upp allt på bassängkanten (flaskfoten först). Sedan skulle allt spolas av (med ISKALLT vatten), monteras isär och packas ner innan vi fick gå och duscha.
I omklädningsrummet kom den grannlaga uppgiften att krypa ur våtdräkten.Inte helt enkelt, men det gick.
Vi åkte tillbaka till dykcentret, plockade upp alla saker och sedan fick jag skriva teoriprovet för första lektionen. Jag fick ett fel (för att jag trots förmaningen inte hade läst igenom uppgiften tillräckligt noga).
Sedan tog pojkvännen med mig hem, och han hade det inte lätt. Jag skakade av adrenalin, lycka och släppt nervositet. Jag kunde bara prata dykning och jag kunde inte sluta le eller gå normalt. Jag fnissade ohejdat och småhoppade runt i lägenheten fast klockan var elva när vi väl kom hem. Till slut somnade pojkvännen av ren utmattning när jag bara log och pratade dykning.
Jag är alltid lycklig ihop med pojkvännen men så lycklig som jag var den natten hade inga gränser.
Tack min älskade för allt du låter mig uppleva tillsammans med dig. Du gör mig så enormt lycklig.
Jag älskar dig så.
Morgonen efter var det nog pojkvännen som funderade över vad han hade hittat på då det första som jag frågade honom om vad om en nedstigning i djupt vatten. Han suckade tungt - men log.